Jag är ingen kameliadam!

Jag är en kameldam. Kameldam? Skall det inte vara kameliadam, säger ni kanske och blinkar till litet överraskat. Nej, verkligen inte. Men visst finns det trådar till den riktiga Marie Duplessis, den vackra kurtisanen som underhölls av Alexandre Dumas d. y. i 1840-talets Paris. Blomsterälskande? Mycket. Sjuklig? Jajamen. Vacker? Inte nu längre, om nånsin. Romantisk? Oerhört. Tragiskt liv? Visst, i överkant, åtminstone om man jämför med många andra i min lilla stad.

En kamel, alltså, inte kamelia. En kamel är seg och uthållig, även en skröplig sådan, som jag. Den här bloggen är tänkt att tala till andra kameler eller till dem som bara skulle vilja ha litet mera styrka, litet mer självkänsla, när livet tuffar till sig. Som skulle vilja fightas när det gäller. -Jävla skitliv! skulle man skrika, här får du! Jag vill vara sådan själv och det är vad mitt liv handlar om. Att sega vidare en millimeter åt gången. Att inte släppa taget.

Lägg av! tänker en del. Här kommer visst en ny Lis Asklund, he, he! Hur gör man då? Tja, det finns en del trick och vågade kast. Även en del rätt skabrösa metoder, långt i från Lis Asklunds föreställningsvärld. Eller banala. Hur kommer att visa sig i den här bloggen. De passar säkert inte alla, men många. Men man får nog vara litet kamelaktig, som jag.

Om man ser på min profilbild så säger den en del om min personlighet, önskad eller oönskad må vara osagt. Se mitt blida leende, eller kanske fåraktiga. Jag är inte en dam som ger mig in i debatter som jag är förutbestämd att förlora. Men vet jag att jag har rätt, då ger jag mig inte. Se också mina långa häftiga ögonfransar. Jag är en dam med läggning för det romantiska,antingen det gäller evig kärlek, violer till mor eller engelsk brodyr. Men det gäller att inse att kameler kanske inte är så klädsamma i brodyr överhuvudtaget. Eller? Jag är hur som helst väldigt mycket retro, vilket återspeglas i min gammaldags huvudbonad. Jag är inte den som briljerar med senaste mobilvidundret även om jag är förhållandevis bekant med knappar och apparater. Se till slut den präktiga luktapparaten. Inte för att min är tillnärmelsevis lika stor men jag tror mig kunna nosa upp tidens trender ganska väl.

Tidens trender kommer ni också att möta här, men mest om hur det är att försöka traska vidare i livets ökensand när klövarna är trötta.

Värsta banala metaforen!