onsdag 6 juni 2012

Att buga för överheten

I Sverige har vi  en ny sorts kolonisatörer, nämligen thailandssvenskarna. Det finns de som åker dit varje år, och det finns också de som bosatt sig där, åtminstone för en tid. Alla har de så gott att säga om  det thailändska folket. Alla talar förtjust om den otroliga vänlighet de mötts av.

Tror sjutton det! Kan ju ge en allmosa eller två i ett land där förtryck och korrumption råder, där socialbidrag och välgörenhetsgalor inte finns i vokabulären, än mindre i det allmänna medvetandet.
Men det asiatiska beteendemönstret präglas av sirlig artighet mot främlingar, det gör det visst det. Sen är det förstås en annan sak vad som försiggår bakom pannbenet. Om man läser Sightseeing av den thailandsfödde Rattawut Lapcharoensap - ja, vadådå... språk är olika - så får man en annan syn på det hela. För det är väl det vi egentligen vill? Se hur människorna i de länder vi besöker faktiskt har det?

Med ens blir klövarna så trötta, så trötta, för det är nog precis det vi inte vill. Ja, jag vill väl och kanske några till, men inte det stora flertalet av turistande svenskar. De vill ligga i solen, supa skallen av sig och bli uppassade, gärna på anläggningar med all inclusive, som det heter. Alltså, en inhägnad där infödda jobbar som vår moderna tids slavar åt betalande rikingar. Jösses! Längre har vi alltså inte kommit.

De nya kolonisatörerna har hittat andra sådana länder. Till och med hyfsat vana tidningsläsare, ja, de rödaste röda, far glatt till Turkiet med utrop om hur billigt allt är och hur fint vädret är. I bästa fall säger de något om historiska skatter och utgrävningar, fast det är inte ofta. Men hallå! Där finns ju ingen yttrandefrihet! Författare sätts i fängelse om de uttalar sig kritiskt mot regeringen! Men vi, vi bara åker dit år efter år. Som om det inte fanns andra ställen att åka till, nu när tre veckor på Kanarieholmarna räknas livets nödtorft. Kanskekan man få socialbidrag för det, i varje fall om man har barn. Jag menar, så att de inte räknas till de barn som är "nyfattiga", detta egendomliga ord. Som om jorden inte är fylld av fattigdom, en skrämmande sådan som dessutom ökar alltmer.

Vad är det för fel på Sverige? Det verkar bara vara "nyfattiga" som reser till Dalarna eller Småland numera. Det är lika dyrt där, säger de. Jomen, med anständiga löner så blir det förstås så. Bättre då att utnyttja en underbetald turk. Eller thailändare.
- Vart ska ni i sommar? - Tja, vi tänkte vi skulle slippa ifrån alla turister så Majsan och jag sticker till en liten ö utanför Barbados som inte många har upptäckt än. Vi behöver koppla bort allting ett tag, känner vi. Jobbet suger.

Aj! Nu känner jag riktigt hur klövarna ömmar. En del har jobb, andra inte. En del passar upp, andra betjänas. Klassamhället globaliseras. Aj! Vad ont det gör!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar